Mot Florida!

Nu är vi äntligen på väg mot The Sunshine state, Florida! Har hittills kommit så långt som till Gulf Shore så det är en bit kvar. Igår var vi i New Orleans och innan dess San Antonio.

Det är helt sjukt varmt, 32 grader just nu! Men ska inte klaga, det är så här det ska vara=)

Under vår resa här så har vi gång på gång stött på dessa stora bokstäver skrivna i bergen lite överallt. Har inte kommit på vad dom ska stå för så undrar om det är någon annan som vet?

Det är Memorial Weekend här nu i USA också, det pratas mkt om det överallt här och butiker kör med stora reor lite här och var. Kanske ska man fynda något?

Nu är det lunchtime här för oss så avslutar detta och lovar att återkomma snart!

Ha det så bra alla!=)

Sandra

Dag 31-37: Highway 1 - Texas

Hej alla!

Nu har det gått några dagar till på resan och vi har varit med om en hel del saker sen sist. Jag ser att antalet besökare sviktar lite till och från, tråkigt. Förstår, inte stor idé att läsa en blogg som sällan uppdateras. Jag försöker att skriva så mkt jag kan! Det är ändå kul att det så många som läser, ni får gärna kommentera mer också. Jättekul att läsa!

Sist jag skrev var vi på väg upp på kustvägen mot Seattle och nu är vi på väg neråt i landet igen. Mål: Texas och San Antonio.

Dag 31: Sea Lion Cave

Vi kom alltså fram till den stora grottan vädret till trots. Kommer inte ihåg om jag skrev det sist men det regnade och blåste en hel del under förmiddagen. Stället var lite större och mer ordnat än vad jag hade förväntat mig. Helt sjukt mycket sjölejon, en del riktiga tjockisar! Förhoppningar om att få se valar gjorde besöket lite mer spännande också men trots ideligt spanande ut i havet lyckades vi inte skymta någon. Ett kul stopp i det stora hela och klart värt dom 24 dollar vi betalade för kalaset. Även om det såklart hade varit trevligare med lite mer solsken.

Ovädret gav inte med sig och blåsten var så kraftig att jag tror man kan kalla det storm. På flera ställen blåste träd över vägen och vid ett tillfälle ramla ett stort träd ner precis framför oss! Lyckligtvis gick det bra, Johan väjde undan snabbt och all trafik kunde fortsätta efter lite om och men.

Köra, köra, köra resten av dagen och en bit in på sena kvällen också. Efter en titt på kartan när det började skymma märkte vi att det inte alls var så himla långt kvar till Seattle som vi trott och det kändes onödigt med ännu en dags bilande innan vi var framme. Så vi körde på i stormen, krypandes fram många gånger när sikten inte var den bästa. Det känns inte alltid som en bra idé när vi envisas med att köra vissa sträckor i mörker. Men vad gör man inte för att spara tid! Vi har iaf börjat lära oss att ta de större vägarna istället för små skogsvägar över bergen när det är möjligt.. Det är ju alltid något!

Dag 32: Seattle - Leavenworth

Vaknade upp på Walmart-parkeringen vi stannade på natten innan och fortsätter in till Seattle. Staden tornar upp sig framför oss med skyskraporna och tornet. Jag känner igen mig från serien Greys Anatomy. Efter lite krånglande genom staden kommer vi ner till hamnen till färjorna. Men humöret är tyvärr inte det bästa efter att en ung kille tyckte han var väldigt rolig då han fuckade åt oss när vi råkade blockera vägen för en sekund. Dumma! Seattle visade sig inte vara den bästa staden att köra i med husbil. Hittade en rutten camping en bit utanför city, den såg inte allt för trevlig ut så vi åkte vidare. Det kändes ganska hopplöst just nu så vi höjde stämningen med lite god glass från Coldstone. Lite hastigt bestämde vi oss sen för att lämna staden och köra vidare istället. Ingen av oss orkade lägga någon större energi på det hela något mer.

Ett bra beslut visade det sig senare när vi kom fram, innan mörkret fallit (!), till den söta lilla staden Leavenworth. Att KOA hade en superbra camping där med gjorde bara staden ännu bättre. Eftermiddag och kväll bestod sen av ren avkoppling efter att ha städat ur husbilen och lagat mat. Grillning av kött, majskolvar och marshmallows till efterrätt avrundande kvällen riktigt bra.

Dag 33: Leavenworth

På morgonen tog vi det ganska lugnt, ingen direkt stress att komma iväg. Den varma duschen på området var uppskattad och den hade varit ännu bättre om jag inte hade glömt handduken i husbilen. Lyckat!

Vid lunch checkar vi ut och åker den lilla sträckan in till staden för att kika runt lite. Alla gamla hus och skyltar är som ni ser på bilderna i äldre stil och vi såg inte en skymt av något i nystil. Det skulle väl kanske vara tatueringsstudion då som kanske inte passade in så jättebra i sammanhanget. Väldigt mysigt att gå runt och nu var det till och med lite varmare ute även om jackan var välbehövlig.

Den här kvällen i bilen visade sig bli en sådan av den inte allt för trevliga sorten när vi faktiskt tvingades att köra i mörker. Den här gången gick vägen så fint efter en flod. Fint på dagen när sikten är bra trots alla skarpa kurvor. Inte lika kul på kvällen när det inte heller är speciellt mycket trafik utan bara några enstaka möten här och var. Vägen var dessutom lång innan vi äntligen kom fram till staden Missoula. En Walmart-parkering fick återigen leka camping åt oss. Mycket bra, gratis är gott!

Dag 34: Yellowstone

På eftermiddagen kom vi äntligen fram till nationalparkernas nationalpark Yellowstone! En timme senare än vad våra klockor var visade det sig. En tidzon hade passerats! Jag hade läst en del om parken innan, alla djur som ska finnas där, gejsrar osv men det är såklart svårt att föreställa sig hur ett ställe är innan man själv upplevt det. Yellowstone är verkligen någonting som varje människa borde få uppleva själv. Det var så fint och häftigt med alla gejsrar som spydde ut rök överallt. Helt otroligt också hur mycket olika vilda djur man kan få se på en och samma dag. Bisonoxarna var verkligen överallt efter vägkanterna och till och med mitt på vägen. En buffel ledde karavanen av bilar så fint efter att ha tappat bort sig lite verkade det som. Såg även till flera renar, hjortar, en stor varg och en liten coyote som även den tog täten framför bilen på kvällen.

Dag 35: Yellowstone

Planerna från början var väl egentligen att vi skulle hika runt lite här i Yellowstone men det lite osäkra vädret och tiden som tickar på gjorde att vi nöjde oss med det vi sett igår och ett besök till The Old Faithful. Tyvärr måste jag säga, vi hade gärna spenderat en längre tid där.

Idag hade iaf snöovädret från dagen innan försvunnit och istället sken solen över oss. Efter att ha lämnat Madison Campground åkte vi bort till nästa område för påletning av dom duschar som skulle finnas där. Ett tips till alla nu som ska dit och är i samma situation som oss. Duscharna ligger bakom The Old Faithful Lodge bland alla små stugor och är helt gratis om man inte som vi, går in och frågar efter dom. Då får man snällt betala 3 dollar var för det. Det är väl iofs inte mycket pengar i sig. Men vetskapen om att det hade kunnat vara helt kostnadsfritt gnagde ändå lite. Passade på att stå lääääänge i dom faktiskt riktigt fräscha duscharna.

Jackorna på och med mat i magen gick vi sen bort till den gejser som verkade få mest uppmärksamhet av besökarna, The Old Faithful. Med vetskapen om att den normalt ska få utbrott med ganska jämna mellanrum satte vi oss ner för att vänta. Det var vi inte ensamma om heller, allt som tiden gick slöt sig många människor till bänkarna. Till slut satte den ändå fart och började spruta upp vatten i luften. Mycket högre än vad vi tidigare sett andra göra! Imponerande! Det hela var över på ett par minuter och vi traskade tillbaka till bilen igen som snällt stod parkerad bredvid två andra Cruise America-bilar. Det är helt klart det största uthyrningsföretaget när det gäller husbilar har vi märkt.

Dag 36: På väg neråt i landet

Idag har vi redan varit här i 36 dagar alltså men vi har ändå mer än hälften kvar. Det känns rätt skönt och veta. Tiden har gått så snabbt och vi har svårt att hålla reda på dagarna nu mera. Vissa dagar när man vaknar tar det en liten stund innan man kommer på var man är någonstans. Ibland krävs det en liten titt ut genom fönstret också. Min almenacka har hjälpt till otaliga gånger när den här bloggen ska skrivas kan jag säga. Noteringar är bra.

I morse åkte vi ifrån Walmart i Gillette (The best a man can get…). Vi var fortfarande några timmar ifrån Mount Rushmore så det var bara att gasa på. På vägen kom vi på att Devils Tower ligger på vägen och passar på att besöka det också, vilket lika gärna kunde ha varit ogjort. Dimman låg otroligt tät över berget så vi såg inte ett dugg. Tog ändå en trevlig promenad runt berget innan vi åkte vidare till det egentliga målet. Mount Rushmore var mindre än vad vi trodde att det skulle vara men kul att ha sett även det!

Det var även här i Rapid City som vi kom ifatt ovädret som hållt oss vakna en bra stund natten innan. Ösregn och fruktansvärt hagel gjorde ändå körningen lite mer händelserik under en bra stund. Översvämningar över både småvägar och åkrar blev till vanliga syner. På flera ställen hade meterhöga jordväggar gett vika och spolats ut över vägen. Inte förräns ett par timmar senare kom solen och blå himmel tillbaka.

För att spara lite tid och kraft sitter jag i bilen och skriver det här, det är väl lika bra att ta vara på den tid man har. Ironiskt nog verkar det som att vi kommer ifatt ännu ett oväder. Blixtrar lyser upp himlen längre fram, långt bort förvisso men det närmar sig. Vi har ca 1.30 h kvar att köra till staden McCook. Blir rekordmånga miles idag verkar det som, redan nu på 555. Vad det slutar på visar sig längre fram.

Dag 37: Fortfarande påväg...

Tanken var att det här inlägget skulle komma upp igår kväll (dag 36) egentligen men när vi kom fram igår så var donkan stängt, inget internet alltså. Så nu kommer det idag istället. Ovädret vi såg på håll igår var det sjukaste någonsin! Överdriver inte när jag säger att det var blixtrar varannan sekund, inte en heller utan flera stycken samtidigt som lyste upp. Snyggt! Igår var förresten också första natten vi stod själva på en Walmart, det gick bra!

Idag har vi slagit oss till ro i staden Childress, Texas. Blogga lite, sova lite och sen vidare igen imorgon. Värmen är varmaste hittills tror jag, iaf en stor skillnad mot all snö. Kanske kan vi till och med sova med värmen avstängd i natt?

Sandra

Antal miles idag: 621

Antal miles totalt: 7373

Dag 31: Highway 1 mot Seattle

Igår spenderades i stort sett hela dagen i bilen förutom lite småstopp här och var. Bland annat betalade vi 5 dollar för att åka runt det träd man egentligen ska köra igenom. Vi var såklart för stora för det. Men då har vi sett det iaf! Check!

Det var väldigt rolig väg att åka här uppåt. Trodde faktiskt att det skulle vara lite mindre turistigt men det var det inte. Efter vägarna kommer det ställe efter ställe med många figurer utsågade ur Redwoodträd. Utsågade med motorsåg verkar dom flesta vara också. Riktigt imponerande! Vi blev lite lurade vid ett ställe när vi längre fram på vägen såg att det var så otroligt mkt folk just där! Inte mkt folk alls utan såklart bara massa figurer. =)

Nyfikenheten vann över oss när vi började se skyltar om Gravity House. Ganska coolt faktiskt! Kolla in sidan här får ni se: Confusion Hill. Ett litet kul oplanerat stopp! Ryckte även åt mig lite broschyrer där om en sea cave efter vägen. Ska vara världens största sea cave med sjölejon står det. Tror att det blir dagens delmål. Någon som varit där kanske och vet hur det är? Låter lite häftigt att få åka hiss ner i den där grottan iaf! Kolla här: Sea Cave

Så får ni se lite mer av vad vi hittar på!=)

Vad tråkigt det är med läget i Bangkok nu. Har missat en hel del men läst på Aftonbladet nu. Hoppas verkligen att det hinner lugna ner sig innan vi ska dit nu=/

Sandra

Dag 22-30: Las Vegas - Fort Bragg

Godmorgon! En senare morgon än det var tänkt tyvärr. Vi har varit otroligt trött båda två dom senaste dagarna. Vet inte om det beror på alla timmar i bilen, att maten vi lyckas få i oss inte alltid står högst på näringslistan eller kanske en blandning av de båda. Upp ur sängen ska man ändå! Speciellt när man har lovat att uppdatera er där hemma. Så...vi börjar väl från där det tog slut sist? Vi var alltså på väg till Las Vegas!

Dag 22-25: Las Vegas

Som jag skrev tidigare blev starten i LV inte den bästa med pengar som försvann, kort som inte fungerar och dåligt hotellrum. Resten av vistelsen blev bara bättre och bättre. Lyckan vände när vi lyckades få tag i en av MGM's sviter för ett riktigt bra pris! Där hade vi inte mkt att klaga på direkt, möjligtvis att det inte fanns någon minibar. Kanske är jag som har missat något där men trodde det var basic att det skulle finnas?

Dagarna försvann lite för fort inne i det mörka, stora casinot där vi betade av många timmar på slotsmaskinerna. Lyckan kom många gånger unden den tiden men skrattade oss sen rakt i våra giriga ansikten!

Strosade runt lite inne på Ceasars mysiga gator, ingen shopping dock och tyvärr inte heller några bilder därifrån. Vi som annars är så fotogalna verkade ta en riktig paus under tiden i LV. Ska även nämna bufféerna där det finns något för alla smaker, desserter som heter duga också. Behöver jag säga att vi rullade tillbaka till hotellet första kvällen?

Dag 26: Death Valley

Vägen till Death Valley från Las Vegas tog sin lilla stund med diverse felkörningar osv. Man ska inte alltid lita på den lilla tanten i vår GPS. Varför alltid ta dom minsta vägarna som finns?

Till slut kom vi iaf fram och hettan var inte så otrolig som jag hade förväntat mig. Kändes inte värre än en varm dag i Thailand. Vi kan ju ha haft turen, eller oturen beroende på hur man ser det, att komma dit på en inte så varm dag. Synd att man inte hade någon termometer! Vi körde ändå utan AC för säkerhetens skull.

Sen brummade vi vidare upp mot Sequoia National Park. Stannade för övernattning på ett Walmart-center någonstans i en stad som heter Vivalia. Sover som grisar båda två och hör absolut ingenting trots motorvägen strax utanför dörren.

Dag 27: Sequoia National Park

Vaknar på morgonen och Johan upptäcker efter en stund att bensinlocket inte är stängt! What?Vrider med stor spänning om nyckeln för att kolla bensinnivån. Mardrömstanke att den fulltankade bilen på 208 liter skulle vara tom. Det var den inte! Tur i oturen! Lättade och med en nudelfrukost i magen tar vi åter igen sikte på Seqouia.

Parken bjöd på vacker utsikt efter den snirkliga vägen upp för berget. Möter skyltar som meddelar om att man ska använda snökedjor. Det kan inte vara roligt att åka den vägen på vintertid. Tar en snabb titt in i parkens museum, inte så mkt att se egentligen men lite imponerade av storleken på träden blir vi allt. Stannar efter vägen och äter en snabb lunch bestående av gårddagens pizza för ca 40 dollar. Dyrt! Inte var den god heller. Besvikna och ruinerade.

Trots ihärdigt spanande efter björn både i Seqouia och Kings Canyon lyckas vi inte hittade någon. Hoppas på Yellowstone istället.

Dag 28: Yosemite National Park

Trötta som vi är kom vi iväg alldeles för sent från campingen denna morgon. Vilket såklart resulterade i att parken var smockfull med besökare när vi kom fram vid lunchtid. Parkeringen som var avsedd för RV's och bussar lyckades ändå vara totalt överfull med vanliga personbilar! Jaha...planerna på att gå till vattenfallen sket sig totalt pga det. Tack alla människor som inte kan läsa skyltar. Vi ställer oss med nöje över 4 platser nästa gång vi kommer till en populär pakering. Istället blev det en lätt lunch på en rastplats en bit därifrån.

En summering också om vår dumhet kommer här: Efter Yosemite bestämmer vi oss för att åka till spökstaden på andra sidan parken. Knappar in Bodie och börjar åka. Skylten ROAD CLOSED möter oss efter en stund. Suck! Men jaja, får ta vägen runt istället, inte hela världen. Rullar på, ut i skogen och upp i bergen, Johan sover gott. Skyltar igen där det nu står SONORA PASS CLOSED. Jaha tänker vi, Sonora ligger ju en bra bit innan, säkert ingenting vi behöver oroa oss för. Fortsätter och fortsätter på dom små vägarna, det ösregnar och snöhögarna är stora efter kanterna. På vissa ställen har snö och sten rasat ner på vägen och ligger över hela körbanan. Det känns otroligt öde med inte många möten och stängda campingar efter vägarna. Redan lite spökstad över det hela. Men! Som ni säkert förstått så kommer vi alltså fram till den punkten då vägen tar totalt stopp! Sonora Pass ligger alltså inte vid, runt eller i Sonora utan här ute, precis där vi ska åka! Vi glömmer spökstaden och vänder igen. Felkörning på 2 timmar, vad gör väl det?

Dag 29: Lake Tahoe

Åker tidigt från campingen denna morgon. Dagens första stopp blir Lake Tahoe! Om vi har tyckt att vi åkt i snö tidigare var det ingenting mot det här. Så mkt snö och is överallt, riktigt vinterlandskap vissa tillfällen när vi var som högst. Vägen är bar som tur är så det är ändå väldigt behagligt att glida fram genom landskapen. Man får se till att ha lite uppsikt över alla djur bara. Det är väldigt mkt rådjur efter vägarna, vet inte hur många vi har fått bromsa för.

Det är också här uppe i bergen vi har sån tur! Tror inte det är ofta man får se vad vi såg iaf! En VARG sprang över vägen. Vi stannar till och ser den riktigt bra innan den springer in i skogen. Hann inte få upp kameran i tid så Johan kutar efter in i skogen för att försöka få en bra bild. Nedå, men han gick ur bilen och kollade efter den iaf, såg den en bit in och fick sin bild. Suddig dock.

Kommer fram till sjön, äter lite frukost med en fin utsikt. Hade varit trevligt med solsken istället för grått och tråkigt men det fick duga! Tar en liten promenad på sandstranden innan vi sätter oss i bilen igen för att den här gången åka ut till Highway 1 igen. Det har jag längtat efter! Innan vi åkte ur staden var man tvungen att åka igen någon slags tull. Jag har fortfarande inte riktigt förstått varför dom har den just där men vi blev iaf av med alla frukt! Satans kärring! Hade stannat till vid vägen och köpt färsk frukt dagen innan. Körsbär, nektariner m.m. Allt försvann! Jag hade ätit ETT körsbär. Tacksamt.

Passar på att kika in i Napa Valley när vi ändå är i krokarna. Väldigt fint med alla vinodlingar högt och lågt. Iaf dom vi kunde se genom ösregnet. Ute vid kusten igen stannar vi till i Bodega Bay och köper lite obligatoriskt Salt Water Taffy. Backe upp och backe ner, dimma, regn och otroligt fin utsikt när det äntligen spricker upp lite i tid till solnedgången!

Seattle står som slutpunkt efter Highway 1, vi har en bra bit kvar. Är just nu på en camping utanför Fort Bragg. Så snart jag är klar här åker vi vidare mot nya äventyr.

Hörs snart igen!

Sandra & Johan

Gokväll!

Imorgon bitti (vår tid) kommer det äntligen ett ordentligt inlägg igen, så snart kan ni sluta längta! =)

Kommer bla att berätta om hur vi skiftar sommarvärme mot snöande iskall vinter lika ofta som vi byter underkläder, björnletande och vargupptäckter!

Nu kallar sängen efter många timmars körning i bergen.

Natti natti!

Sandra

Lite snabbt...

...vill jag bara säga att vi är ute i ödemarken (känns det som). Befinner oss strax utanför Yosemite nu, har varit i Death Valley, Sequoia och Kings Canyon. Ska bege oss uppåt mot Seattle här någon dag framöver, hoppas att kustvägen uppåt är lika fin som i södra delen. Hmm...vad har vi gjort mer? Inte mkt egentligen, stannade en natt extra i Las Vegas, spelade och åt gott och mådde bra helt enkelt. Nu blir det nudlar ett tag framöver! Blir tyvärr inga bilder i det här inlägget heller men håll till godo, det kommer! Ska förresten säga också att jag tog med mig lite salt från Death Valley. Misstag att bära det i handen, är helt uttorkad i handflatan. Big mistake!

Vi saknar och tänker på er där hemma. Hoppas alla har det jättebra!

Sandra & Johan

Las Vegas

Att få tag på gratis internet i den här staden verkar vara lika svårt som att vinna storkovan i casinot. Vi fick traska iväg hit till hederliga donkan för att få lite datatid. Så...snabb uppdatering om tiden i Las Vegas!

Stället var verkligen helvetet själv när vi först kom hit! Glada och förväntansfulla traskar vi in på Bellagio bara för att upptäcka att kortet inte fungerar. Nehe...kan inte betala hotellrummet! Det visar sig att någon elak människa har tömt hela kontot! Ordnar sig till slut iaf. Tur att vi har två Visa-kort, eller hade...nu har vi bara ett. Krånglet fortsätter när rummet vi får inte alls lever upp till våra förväntingar. Beskrivningen på nätet med panoramafönster, utsikt från badkaret osv! Hm, utsikt över parkering? Nej tack! Inget som vi har någon som helst lust att betala extra för. Så vi började leta andra hotell istället för tyvärr fanns det inga andra bättre rum lediga heller på Bellagio. Surt!

Men nu bor vi istället granne med lejonen på MGM Grand, så mkt bättre! En svit på över 100 kvm, stoooor jacuzzi m.m. Ja tack! Ska jag säga att den är billigare än det rummet på Bellagio som bara var hälften så stort? =D Fick en riktigt bra deal där. Underbart! Var tänkt att vi skulle åka härifrån imorgon men får se om vi kanske stannar en natt till ändå. Vi börjar komma in i stämningen här, sov på dagen och var vaken hela natten.

Frukosten är nu uppäten och det är dags att hitta på något roligt för dagen. Vinna lite pengar kanske?=) Hoppas alla har det bra där hemma!

Sandra & Johan

Dag 15-21: Heart Attack - Las Vegas

Halloj! Kan börja inlägget med att säga...ÅK ALDRIG TILL HEART ATTACK GRILL! Det är det absolut flottigaste jag någonsin har varit med om! Det är inte gott att äta hamburgerbröd indränkt i rent flott...Men nu vet vi det iaf! En erfarenhet jag mer än gärna hade varit utan.

Dag 15: Heart Attack Grill

Behöver nog inte säga så mkt mer om det egentligen. Bilderna får tala för sig själva. Men jag säger det igen, för allt i världen, åk inte dit!

Lite illamående båda två satte vi oss i bilen för att börja beta av miles upp till Grand Canyon. På vägen dit åkte vi igenom det lilla samhället Sedona, mysigt ställe! Gasen i botten i hopp om att hinna fram lagom till solnedgången, men det ville sig inte riktigt. Kom fram strax efter, upptäcker att backcountry office såklart är stängt och öppnar kl 8 nästa morgon. Åker till Mather Campground och sover.

Dag 16: Grand Canyon

Jahapp, dags att åka till backcountry office och få bekräftat att vi inte kommer kunna gå ner än på ett par dagar. Trodde vi ja! Hade planerat att vi ville gå ner för South Kaibab Trail och upp för Bright Angel Trail, 2 övernattningar. Inga problem alls, 30 dollar senare och permit är fixat! Bara att putsa kängorna och packa väskan inför morgondagen! Lyckan är total!

Dag 17: Rim - Bright Angel Campground, 11,3 km

Våra planer på att hinna med 05.00 bussen ändrades plötsligt sen den där första timmen på morgonen drog iväg alldeles för snabbt. Strax innan 06.00 stod vi istället taggade, lite frysna och väntade på shuttlebussen som skulle ta oss ut till äventyret.

På väg ner för South Kaibab Trail är det svårt att ta in och förstå var man faktiskt är någonstans. Det är pirrigt och lite skrämmande att inte veta exakt vad vi ger oss in på. Utsikten är så otrolig, går inte att fatta hur stort det är! Än så länge är det fortfarande lite kyligt, solen har inte nått vår sida av berget än och det blåser en del, väldigt skönt alltså. Desto längre ner vi kommer desto varmare blir det. Vi stannar ofta och njuter av utsikten, dricker vatten, tar en del kort. Tråkigt att systemkameran ligger i väskan men går ju inte att ha den slängandes runt halsen. Efter en stund börjar vi möta folk som är på väg upp. Svettiga och flåsandes släpar dom sig förbi oss. Jag är just då väldigt glad över att vi valde att gå upp för Bright Angel istället där det finns mer skugga. För nu finns det inte många ställen efter vägen att svalka sig på. Solen börjar bli väldigt stark och det blir varmare och varmare ju längre ner vi kommer.

Stannar och äter lunch vid en rastplats, det är väldigt skönt att få ta av sig ryggsäcken och vila ett tag. Ska inte sticka under stolen med att det är väldigt jobbigt att gå nerför också. Mycket kraft går åt till att bara bromsa farten på benen. Med den lutningen som är, tunga ryggsäcken och den ojämna stigen vill man inte springa fram och snubbla över kanten.

Efter ännu en stunds vandring ser vi nu för första gången Colorado floden och det är nästan först nu som vi ser hur otroligt jäkla stort och djupt det är! Lång där nere ser vi en helikopter, så liten! Då ser man verkligen skillnanden, svårt annars att uppfatta storleken när man inte har något att jämföra med. Nu börjar det bli ganska jobbigt också, borde kanske ha druckit ännu mer vatten. Men med sikte på målet är det bara att fortsätta! Svettiga och trötta kommer vi då äntligen fram, exakt 6 timmar senare! Sätter upp tältet, fixar väskorna sen får vi vila!

Dag 18: Bright Angel Campground - Indian Garden, 7,6 km

Lite ömma i kroppen vaknar vi runt 6 tiden, lite senare än vad vi egentligen hade tänkt. Väldigt skönt att veta att vi inte behöver gå hela vägen upp idag. Packar ihop allting och sätter fart. Väskan känns lite lättare nu, lite mindre mat, mindre vatten och ny energi! Första biten känns ändå ganska tung, vi stannar och dricker lite energidryck i skuggan. Resten av vägen känns mycket lättare. Släpper förbi ett gäng åsnor på väg upp. Jag vet inte hur många kg åsnebajs vi har klivit över, inte alltid så trevligt!

Måste säga att jag tror jag tycker om Bright Angel Trail mer än South Kaibab, om man ser till naturen och omgivningen. Mer växter, lite vatten som rinner lite här och var som vi fick ta oss över. Kändes också coolt att få gå lite mer inne i och mellan bergen även om det inte gav samma chans till utsikt som på South Kaibab.

Väl framme iaf, ca 4 timmar senare, upptäcker vi glatt att campingen ser lite trevligare ut här än där nere. Tak över bordet erbjöd skugga hela tiden. Skönt! Lagade till oss en lätt lunch på en gång bestående av macaroni & cheese. Tyvärr gör en envis ekorre med skabb att vistelsen inte alls blir lika trevlig som vi hade hoppats. Vi börjar fundera båda två på om vi kanske ska gå ända upp idag istället. Orken fanns där men klockan var kanske lite för mkt för att vi skulle hinna innan det blev mörkt. Beslutade oss för att stanna sista natten ändå och som tur var gav sig den äckliga ekorren till slut den med. Ett tips till andra kan vara att inte ha med sig jordnötter. Kan vara det den gillade =P

Dag 19: Indian Garden - Rim, 7,7 km

Om natten nere vid floden blev lite kylig var det ingenting mot den här. Gud vad kallt det var! Inte blev det bättre av ett gäng ungdomar som tyckte det var roligt att lyssna på musik mitt i natten när ALLA andra ligger och sover. Kom igen! Vi tyckte det var väldigt roligt när vi mötte dom vid ett resthouse senare under dagen, helt utmattade! Med knappt någon packning tyckte vi att det borde vara peace of cake att ta sig upp men tydligen inte. Dom hann inte ifatt oss under dagen och när vi var uppe vid kanten syntes dom fortfarande inte till. Skyll er själva tänkte vi! =)

Nu var vi äntligen uppe, 4,5 timme tog det! Vi klarade det! Inga skador alls, inte ens ett litet skavsår. Kängorna är verkligen guld värda! Rekommenderas!

Ja vi hade väl tänkt att vi skulle åka en bit på vägen iaf mot Bryce Canyon eftersom vi var lite trötta båda två. Det slutade med att vi åkte hela vägen till Mesquite, nästan 400 miles blev det. Bra jobbat Johan!

Dag 20: Mesquite - Zion National Park

Campingen vi hittade i Mesquite hörde tydligen till ett hotel och casino. Klockan 23.30, oduschade och trötta hade vi ingen direkt lust att gå in till receptionen och registrera oss som det stod att man skulle göra. Morgonen efter kom det en liten gubbe och knackade på. Han tyckte att vi skulle gå och checka in och göra rätt för oss tror jag. Johan går iväg och kommer tillbaka efter en stund. Det visade sig att vi inte behövde betala något alls för natten! Killen i receptionen orkade inte fylla i alla papper. Det lönar sig att inte göra allt precis som man ska jämt=) Vilken tur vi har!

Sen drog vi vidare till Bryce Canyon NP och Zion NP. Båda två väldigt fina nationalparker, väl värt den lilla omvägen som blev.

Dag 21: Zion NP - Las Vegas

Sitter på en camping här utanför Zion och ska snart åka iväg till Las Vegas och Bellagio. Vi gled igenom The Strip häromdagen, riktigt häftigt med allting. Kan tänka mig att man tröttnar på det efter ett tag dock! Längtar efter att få vältra mig i lyx och just nu känns det som lyx att få duscha hur länge man vill i varmt vatten.

Sandra