fredag, november 4

Hembjudna till thailändsk familj

Ibland ställs man inför val som man egentligen är helt självklar med hur man vill göra och så går det bara inte. Man måste göra precis tvärtom, det man INTE vill... Idag blev det så när Majsgubben och hans fru på stranden bjöd hem oss till sitt hus, han ville så gärna visa upp det. Han fick höra att vi bodde så nära varandra så det var väl klart vi skulle åka förbi...Så glad och så snäll. Inte kan man säga nej då! Jag känner mig ju alltid lite obekväm i de här situationerna. Folk man inte känner som man egentligen inte har något alls att prata om och som man faktiskt inte vill prata med heller alla gånger.

Men visst, det var väl kul att se hur han bodde med sin familj. Var lite rädd att det skulle bjudas på mat och diverse annat. Man har ju hört hur gästvänliga thailändare är. Som tur var fick vi bara vatten och färsk kokosnöt, en massa mango fick vi med hem också. Nyplockad även den....han hade en hel massa fruktträd i trädgården. Det där känns så jobbigt också...jag vet inte alls hur man ska reagera när man bjuds på saker sådär. Förväntar dom sig att få någonting tillbaka? Är det ett "måste"? Jag vet ju inte! Helst skulle jag ju se att de behöll allt själva lr sålde till någon annan.


Jag blir ju alltid så misstänksam också...Vad vill dom? För det är ju lite prat om att de vill komma och hälsa på här också...Funkar ju inte riktigt men ja...är det bara såhär det fungerar lr vad vill dom?

Standarden på hemmet var iaf bättre än vad jag hade förväntat mig.

Sandra


3 kommentarer:

  1. Ja men va fan, det är väl bara o bjuda hem dom till er, i Örebro förstås, så är ni ju kvitt. Bjud dom på ett glas vatten o några Mariekex från Örebrokexfabrik.
    Morfar!

    SvaraRadera
  2. Hej,

    Dom är gästvänliga utan några baktankar. Nu är ni kompisar, bjud hem dom på en iste, då är ni vänner för livet.
    Men visst blir det svårt att säga nej till en majskolv på stranden. Vi lovar att handla hos honom, bara, i jul.
    Sus

    SvaraRadera
  3. Jaja, den där morfarn....
    Sån´t där är jobbigt, förstår vad du menar men oftast är dom bara gästvänliga, bjuder på det dom har fast dom är fattiga, och kräver igentligen ingenting till baka.
    Kom att tänka på när vi var i Amazonas och dom bjöd på fisk till frukost. Vi stog över frukosten men fick senare reda på att dom varit uppe kl 5 och fiskat för att vi skulle få...då kände man sig lite dum. kram

    SvaraRadera