onsdag, maj 26

Dag 31-37: Highway 1 - Texas


Hej alla!


Nu har det gått några dagar till på resan och vi har varit med om en hel del saker sen sist. Jag ser att antalet besökare sviktar lite till och från, tråkigt. Förstår, inte stor idé att läsa en blogg som sällan uppdateras. Jag försöker att skriva så mkt jag kan! Det är ändå kul att det så många som läser, ni får gärna kommentera mer också. Jättekul att läsa!


Sist jag skrev var vi på väg upp på kustvägen mot Seattle och nu är vi på väg neråt i landet igen. Mål: Texas och San Antonio.


Dag 31: Sea Lion Cave


Vi kom alltså fram till den stora grottan vädret till trots. Kommer inte ihåg om jag skrev det sist men det regnade och blåste en hel del under förmiddagen. Stället var lite större och mer ordnat än vad jag hade förväntat mig. Helt sjukt mycket sjölejon, en del riktiga tjockisar! Förhoppningar om att få se valar gjorde besöket lite mer spännande också men trots ideligt spanande ut i havet lyckades vi inte skymta någon. Ett kul stopp i det stora hela och klart värt dom 24 dollar vi betalade för kalaset. Även om det såklart hade varit trevligare med lite mer solsken.


Ovädret gav inte med sig och blåsten var så kraftig att jag tror man kan kalla det storm. På flera ställen blåste träd över vägen och vid ett tillfälle ramla ett stort träd ner precis framför oss! Lyckligtvis gick det bra, Johan väjde undan snabbt och all trafik kunde fortsätta efter lite om och men.


Köra, köra, köra resten av dagen och en bit in på sena kvällen också. Efter en titt på kartan när det började skymma märkte vi att det inte alls var så himla långt kvar till Seattle som vi trott och det kändes onödigt med ännu en dags bilande innan vi var framme. Så vi körde på i stormen, krypandes fram många gånger när sikten inte var den bästa. Det känns inte alltid som en bra idé när vi envisas med att köra vissa sträckor i mörker. Men vad gör man inte för att spara tid! Vi har iaf börjat lära oss att ta de större vägarna istället för små skogsvägar över bergen när det är möjligt.. Det är ju alltid något!



Dag 32: Seattle - Leavenworth


Vaknade upp på Walmart-parkeringen vi stannade på natten innan och fortsätter in till Seattle. Staden tornar upp sig framför oss med skyskraporna och tornet. Jag känner igen mig från serien Greys Anatomy. Efter lite krånglande genom staden kommer vi ner till hamnen till färjorna. Men humöret är tyvärr inte det bästa efter att en ung kille tyckte han var väldigt rolig då han fuckade åt oss när vi råkade blockera vägen för en sekund. Dumma! Seattle visade sig inte vara den bästa staden att köra i med husbil. Hittade en rutten camping en bit utanför city, den såg inte allt för trevlig ut så vi åkte vidare. Det kändes ganska hopplöst just nu så vi höjde stämningen med lite god glass från Coldstone. Lite hastigt bestämde vi oss sen för att lämna staden och köra vidare istället. Ingen av oss orkade lägga någon större energi på det hela något mer.


Ett bra beslut visade det sig senare när vi kom fram, innan mörkret fallit (!), till den söta lilla staden Leavenworth. Att KOA hade en superbra camping där med gjorde bara staden ännu bättre. Eftermiddag och kväll bestod sen av ren avkoppling efter att ha städat ur husbilen och lagat mat. Grillning av kött, majskolvar och marshmallows till efterrätt avrundande kvällen riktigt bra.



Dag 33: Leavenworth


På morgonen tog vi det ganska lugnt, ingen direkt stress att komma iväg. Den varma duschen på området var uppskattad och den hade varit ännu bättre om jag inte hade glömt handduken i husbilen. Lyckat!


Vid lunch checkar vi ut och åker den lilla sträckan in till staden för att kika runt lite. Alla gamla hus och skyltar är som ni ser på bilderna i äldre stil och vi såg inte en skymt av något i nystil. Det skulle väl kanske vara tatueringsstudion då som kanske inte passade in så jättebra i sammanhanget. Väldigt mysigt att gå runt och nu var det till och med lite varmare ute även om jackan var välbehövlig.


Den här kvällen i bilen visade sig bli en sådan av den inte allt för trevliga sorten när vi faktiskt tvingades att köra i mörker. Den här gången gick vägen så fint efter en flod. Fint på dagen när sikten är bra trots alla skarpa kurvor. Inte lika kul på kvällen när det inte heller är speciellt mycket trafik utan bara några enstaka möten här och var. Vägen var dessutom lång innan vi äntligen kom fram till staden Missoula. En Walmart-parkering fick återigen leka camping åt oss. Mycket bra, gratis är gott!




Dag 34: Yellowstone


På eftermiddagen kom vi äntligen fram till nationalparkernas nationalpark Yellowstone! En timme senare än vad våra klockor var visade det sig. En tidzon hade passerats! Jag hade läst en del om parken innan, alla djur som ska finnas där, gejsrar osv men det är såklart svårt att föreställa sig hur ett ställe är innan man själv upplevt det. Yellowstone är verkligen någonting som varje människa borde få uppleva själv. Det var så fint och häftigt med alla gejsrar som spydde ut rök överallt. Helt otroligt också hur mycket olika vilda djur man kan få se på en och samma dag. Bisonoxarna var verkligen överallt efter vägkanterna och till och med mitt på vägen. En buffel ledde karavanen av bilar så fint efter att ha tappat bort sig lite verkade det som. Såg även till flera renar, hjortar, en stor varg och en liten coyote som även den tog täten framför bilen på kvällen.




Dag 35: Yellowstone


Planerna från början var väl egentligen att vi skulle hika runt lite här i Yellowstone men det lite osäkra vädret och tiden som tickar på gjorde att vi nöjde oss med det vi sett igår och ett besök till The Old Faithful. Tyvärr måste jag säga, vi hade gärna spenderat en längre tid där.


Idag hade iaf snöovädret från dagen innan försvunnit och istället sken solen över oss. Efter att ha lämnat Madison Campground åkte vi bort till nästa område för påletning av dom duschar som skulle finnas där. Ett tips till alla nu som ska dit och är i samma situation som oss. Duscharna ligger bakom The Old Faithful Lodge bland alla små stugor och är helt gratis om man inte som vi, går in och frågar efter dom. Då får man snällt betala 3 dollar var för det. Det är väl iofs inte mycket pengar i sig. Men vetskapen om att det hade kunnat vara helt kostnadsfritt gnagde ändå lite. Passade på att stå lääääänge i dom faktiskt riktigt fräscha duscharna.


Jackorna på och med mat i magen gick vi sen bort till den gejser som verkade få mest uppmärksamhet av besökarna, The Old Faithful. Med vetskapen om att den normalt ska få utbrott med ganska jämna mellanrum satte vi oss ner för att vänta. Det var vi inte ensamma om heller, allt som tiden gick slöt sig många människor till bänkarna. Till slut satte den ändå fart och började spruta upp vatten i luften. Mycket högre än vad vi tidigare sett andra göra! Imponerande! Det hela var över på ett par minuter och vi traskade tillbaka till bilen igen som snällt stod parkerad bredvid två andra Cruise America-bilar. Det är helt klart det största uthyrningsföretaget när det gäller husbilar har vi märkt.



Dag 36: På väg neråt i landet


Idag har vi redan varit här i 36 dagar alltså men vi har ändå mer än hälften kvar. Det känns rätt skönt och veta. Tiden har gått så snabbt och vi har svårt att hålla reda på dagarna nu mera. Vissa dagar när man vaknar tar det en liten stund innan man kommer på var man är någonstans. Ibland krävs det en liten titt ut genom fönstret också. Min almenacka har hjälpt till otaliga gånger när den här bloggen ska skrivas kan jag säga. Noteringar är bra.


I morse åkte vi ifrån Walmart i Gillette (The best a man can get…). Vi var fortfarande några timmar ifrån Mount Rushmore så det var bara att gasa på. På vägen kom vi på att Devils Tower ligger på vägen och passar på att besöka det också, vilket lika gärna kunde ha varit ogjort. Dimman låg otroligt tät över berget så vi såg inte ett dugg. Tog ändå en trevlig promenad runt berget innan vi åkte vidare till det egentliga målet. Mount Rushmore var mindre än vad vi trodde att det skulle vara men kul att ha sett även det!


Det var även här i Rapid City som vi kom ifatt ovädret som hållt oss vakna en bra stund natten innan. Ösregn och fruktansvärt hagel gjorde ändå körningen lite mer händelserik under en bra stund. Översvämningar över både småvägar och åkrar blev till vanliga syner. På flera ställen hade meterhöga jordväggar gett vika och spolats ut över vägen. Inte förräns ett par timmar senare kom solen och blå himmel tillbaka.


För att spara lite tid och kraft sitter jag i bilen och skriver det här, det är väl lika bra att ta vara på den tid man har. Ironiskt nog verkar det som att vi kommer ifatt ännu ett oväder. Blixtrar lyser upp himlen längre fram, långt bort förvisso men det närmar sig. Vi har ca 1.30 h kvar att köra till staden McCook. Blir rekordmånga miles idag verkar det som, redan nu på 555. Vad det slutar på visar sig längre fram.


Dag 37: Fortfarande påväg...

Tanken var att det här inlägget skulle komma upp igår kväll (dag 36) egentligen men när vi kom fram igår så var donkan stängt, inget internet alltså. Så nu kommer det idag istället. Ovädret vi såg på håll igår var det sjukaste någonsin! Överdriver inte när jag säger att det var blixtrar varannan sekund, inte en heller utan flera stycken samtidigt som lyste upp. Snyggt! Igår var förresten också första natten vi stod själva på en Walmart, det gick bra!

Idag har vi slagit oss till ro i staden Childress, Texas. Blogga lite, sova lite och sen vidare igen imorgon. Värmen är varmaste hittills tror jag, iaf en stor skillnad mot all snö. Kanske kan vi till och med sova med värmen avstängd i natt?

Sandra

Antal miles idag: 621
Antal miles totalt: 7373

4 kommentarer:

  1. Tack för bra läsning och vackra bilder! Är här titt som tätt och kollar vad ni hittat på :)

    Andreas

    SvaraRadera
  2. Kul att höra! Tack för kommentaren!=)

    SvaraRadera
  3. Häftigt att få se och uppleva Yellowstone! Just nu leder det lite lätt tankarna till filmen 2012... men jag skulle gärna komma dit vid tillfälle! Verkar finnas så mycket häftig natur i USA!

    SvaraRadera
  4. Hej! Jag har varit en hel del kring Seattle och tycker det är en toppen mysig stad,så är det fin natur och har för mig att många svenskar slagit sig ner där.Det var fint att läsa om dig.

    Hasse

    SvaraRadera